De var förut..
Jag har inte skrivit på ett tag, men nu är de dags igen. Vissa perioder behöver man vara ifred, vissa perioder behöver man uppmärksamhet, vissa perioder behöver man kärlek och ibland.. ja ibland behöver man hjälp.
livet ser bara ljust ut för mig, men ändå är de något som saknas. inget blir någonsin nog , mycket vill ha mer.. jämt jämt. Jag har en underbar son, som man ibland önska att man kunde finnas till för mer. men jag tror inte man någonsin känner sig tillräcklig.. även om man skulle sitta 4 timmar och leka med honnom nonstop. Har alltid haft en bild om en kärnfamilj, en dröm, ett liv utan ensamhet. Men istället sitter jag och bara ser på när drömmen faller ut min famn och landar i sopptunnan. Allt kan sluta bra men de kan också ge men för livet.. jag hoppas och tror på de bästa i alla lägen. Men man kan inte tvinga någon att älska en.. ibland måste man ge upp och släppa taget. hur mycket ens hjärta säger att de är fel, så kanske de är de rätta. Allt händer för en anledning, men de är läskigt att stå i tunneln själv och blicka framåt och inte se något slut eller ens stegen framåt. Då är de alltid lättare att hålla i någons hand på vägen som säger : Allt kommer bli bra. Vi klarar detta tillsammans. Men när de inte finns de då? Då får man kämpa sig ur de själv..
De ljuva orden ur ett barns mun som inte betyder något, är de enda jag behöver höra just denna dag. Ett uns av hopp att dessa rabalder ur munnen ska bli betydelsen "Mamma", de skulle ge mig den tröst jag behöver. Man kan tycka att jag tycker synd om mig själv men.. nu är de såhär. Jag har rätt till de just nu..
Smärta är att älska någon som inte älskar en tillbaks, smärta är att inte finnas för den man givit sitt hjärta till och ja.. smärta är kärlek.
Det som håller den lilla glöden uppe är tankarna på hur bra och underbart allt var förut.. Då man hade tid och bara ösa kärlek till varandra.. men nu? Ja nu är man i verkligheten , som är tuff, underbart och jävligt långsökt.
Men tiden läker alla sår, men kan lämna efter sig små håll lite här och där som svider till ibland. Men de härliga mysiga livet.. ja de var förut, men den nya framtiden kan bara tiden visa!
livet ser bara ljust ut för mig, men ändå är de något som saknas. inget blir någonsin nog , mycket vill ha mer.. jämt jämt. Jag har en underbar son, som man ibland önska att man kunde finnas till för mer. men jag tror inte man någonsin känner sig tillräcklig.. även om man skulle sitta 4 timmar och leka med honnom nonstop. Har alltid haft en bild om en kärnfamilj, en dröm, ett liv utan ensamhet. Men istället sitter jag och bara ser på när drömmen faller ut min famn och landar i sopptunnan. Allt kan sluta bra men de kan också ge men för livet.. jag hoppas och tror på de bästa i alla lägen. Men man kan inte tvinga någon att älska en.. ibland måste man ge upp och släppa taget. hur mycket ens hjärta säger att de är fel, så kanske de är de rätta. Allt händer för en anledning, men de är läskigt att stå i tunneln själv och blicka framåt och inte se något slut eller ens stegen framåt. Då är de alltid lättare att hålla i någons hand på vägen som säger : Allt kommer bli bra. Vi klarar detta tillsammans. Men när de inte finns de då? Då får man kämpa sig ur de själv..
De ljuva orden ur ett barns mun som inte betyder något, är de enda jag behöver höra just denna dag. Ett uns av hopp att dessa rabalder ur munnen ska bli betydelsen "Mamma", de skulle ge mig den tröst jag behöver. Man kan tycka att jag tycker synd om mig själv men.. nu är de såhär. Jag har rätt till de just nu..
Smärta är att älska någon som inte älskar en tillbaks, smärta är att inte finnas för den man givit sitt hjärta till och ja.. smärta är kärlek.
Det som håller den lilla glöden uppe är tankarna på hur bra och underbart allt var förut.. Då man hade tid och bara ösa kärlek till varandra.. men nu? Ja nu är man i verkligheten , som är tuff, underbart och jävligt långsökt.
Men tiden läker alla sår, men kan lämna efter sig små håll lite här och där som svider till ibland. Men de härliga mysiga livet.. ja de var förut, men den nya framtiden kan bara tiden visa!
Leo's första bad i simhallen.
