Ung Mamma !

Jag har inte skrivit på länge, anledningen har varit att Leo och jag har varit dåliga. Plus dessa månader är jag alltid nere. Men nu känner jag mig mogen att börja skriva igen. Kanske ingen som orkar läsa längre, men jag skriver bara för min egna skull och Leo's. Idag har vi varit på 2 månaders kontroll på BVC. Allt såg jätte bra ut, förutom att Leo kom åt en jätte vass kant med foten så han började stört gråta. Det är okej att gråta när man är ledsen och liten. Men i samhället framstår man som en negativ, gnäll kärring som är jobbig om man är vuxen och ledsen. För mig är det okej att säga, "Jag klarar inte detta, behöver hjälp, stöd eller helt enkelt bara en kram" . Personligen finns ingen som förstår mitt sätt att tänka, men jag kommer inte ändra mig.. och kan inte. Att ha en knasig bakgrund ger vissa behov.. alla är inte bra men dem gör en till den man är. Man får helt enkelt acceptera vem man är och vad man behöver. Får man inte sina behov uppfyllda, så är det en självklarhet att man reagerar. Jag kan stå för mina ord när jag säger, Jag behöver kärlek, kramar, förståelse och någon som lyssnar. Kan inte klara allt själv. Att man ska klara allt helt själv som ung mamma bara för att bevisa för omgivningen att man klarar det.. är fel. Vet man själv att man klarar det, så finns ingen eller inget att nå upp till.
Det som blir snett för dem som haft det svårt är som sagt behoven.. Man blir aldrig nöjd, fasten man tror det. Men det finns alltid 2 sider av det negativa, detta gör att man sätter nya mål. Även om man inte blir nöjd har man gjort något bra, kommit en bit på vägen och ger aldrig upp. Jag behöver ingen som säger hur jag ska sköta mitt barn, men jag behöver någon som berättar när jag gör något bra!

Ett slag i hjärtat gör ont.. man tappar andan, men till slut lär man sig något bra..